Musik för 2010-talet
Samuel Hällkvists musik är ett uttryck för en gränslös värld. En värld där svårförenliga genrer, geografisk mångfald och framför allt det oväntade möts på ett ohämmat sätt och förmedlas med ärlighet, passion och briljant teknik. Det är nymusik för 2010-talet.
Att, som en del försöker, definiera Samuels musik i termer som ”eklektisk” eller ”modern creative” är att sortera in musiken i fack som inte tjänar någon och är näst intill meningslöst. I så fall krävs det helt nya begrepp. För att förstå är det bäst att lyssna.

Samuel Hällkvist har utsetts till 2010 års Jazz i Sverige-artist, en prestigefylld utmärkelse som Caprice Records och Rikskonserter har delat ut årligen sedan 1972 och som innebär skivinspelning samt lansering och turné i Sverige och utlandet under hela 2010.
Samuel berättar att två av låtarna på skivan skrevs för ett projekt där idén var att varje dag, på tåget till och från jobbet, skriva en låt. ”Begränsningar och slump är något jag använder mig av när jag skriver musik, idéer och processer känns för mig ofta viktigare än slutresultatet”, förklarar han.
Det är tvära kast och Samuel vill att musiken ska låta som ett soundtrack till en film som inte finns. Visserligen kan han hantera sin gitarr mästerligt men han tycker att stämningar där fantasin ges utrymme är viktigare än soloframträdanden. ”… att musiken berättar något, vad det än är”, förklarar han.
För att inte skivan ska bli för experimentellt förutsägbar har Samuel även spelat in Bill Monroes bluegrassklassiker ”Blue Moon of Kentucky”.